Älskling, jag är hemma nu.

Satan i gatan. Föreläsning mellan 8-10, det resulterar i en fruktansvärt lång dagdriveri-dag. Klockan är nu 16, det känns som att det börjar bli läggdags. Jag har gjort allt nödvändigt. Känner mig även klar med allt onödigt man gör under en dag, det som man annars aldrig hinner göra klart för att allt det tråkiga tar ens tid. En gubblur hade ju varit som pricken över moset, men den karamellen lär man dock suga på ett tag till. Man tvivlar inte en sekund på att det inte alls är bra att sova en för lång stund, då blir det inget sova på natten sen och man blir trött som en duvunge morgonen efter. Men man vet sina begränsningar, man vet att när man väl ligger där i sängen och trynar så verkar allt annat så oviktigt, och man sover gott vidare tills det är kväll och dygnsrytmen lika förstörd som Bullens sängben efter ledighet. Idag ska jag visa karaktär och inte falla för gubblurens lömska, men ack så lockande, sötma. (heh, fetma, poesi? aa gay)