Ogillar småland skarpt. Astrid Lindgren och Lena Ph får ursäkta, men fan för detta påhitt. Anledningen som nu dragit hela landskapet över samma kam (kant? kam? Vad fan säger man?) utspelades i lördags. Som sagt, det var lördag. Fest, fylla och Fritzl-källaren stod på agendan. Bägare svingades, shots hälldes upp och hälldes ner. Ut skulle vi, och ut gick vi!
Vi skulle till V-dala var det tänkt, men där väntade en längre kö än när Bulan köper bakplåtspapper på Ullared. Saluhallen sa jag, Smålands nation sa de andra. När man har pondus som en fryst ishavsräka så började vi traska mot Smålands. In kom vi, ingen kö, positiv första inblick. Jackorna tog de hand om. Även det en fin gest. Inte ovanlig, snarare vanlig, men inte ofin för det. Sen började det gå ut för!
Vi tog sikte mot dansgolvet, där var det väl lite sisådär men hade helt klart potential. Efter ett snabbt varv så tog man sikte på baren, tunnelseendet hade börjat avta. Skönt, endast ca. 2 pers. framför i baren, det här går snabbt trodde man. Fel hade man. Det kunde varit Gunnel, 73, som arbetade där bakom den kladdiga bänkskivan, snabbare än så gick det inte. (Här kan man dra paralleller till Bulan och den hale ålen, men det spar vi)
Väl framme så väste man snabbt ur sig: - En Redbull/Vodka tack, 6a! (förfaan)
Döm av min förvåning vad ledsamt svaret var som man fick kastat i sitt ansikte därefter:
- Tyvärr, vi har ingen sportdryck.
15 minuter senare när chocken lagt sig köpte jag motvilligt en öl och gick och ställde mig på dansagolvet och tjur-gungade lite. Inte fan hade man kul efter det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar