Veeeem kan stoppa mig när jag bara rullar fram, osv osv osv.. Ni kan det. Ni har hört det förr. En låt. En plåga. Jag blev fet.
Påskmaten sprutar ut ur öronen och man känner ett lugn sprida sig, samtidigt som taggen växer inom mig. Ikväll ska det ske. Snoret har slutat snorats och hostan är borta, ikväll tar vi till flaskan igen. Påskmiddag med släkten, inget ont i det. Det brukar ses som något så harmlöst och ofarligt men det är där inspirationen för kvällens utflykt väcktes. Snapsen till sillen la sig som ett spädbarn på dunfjädrar i magen och vips, en tanke, jag kan ju! Jag kan ju dricka ikväll, jag är inte sjuk. Hallelujah!
Ut alltså? Tankarna börjar snurra, hur fan gör vi detta? Bullen? Bullen. Bullen! Han arbetar, men fan vet att det har ingen dött av förr (skämt å sido, arbetsolyckor är inget att leka med). Vem lurar man inte lättast ut om inte sin vapendragare och biologiska kusin Robert Bullen Bulan Bjürling? 22.00 går fyllan av stapeln på flåsgatan himself, väl mött!
Blev så glad, jag skuttar fram. You know. (Du vet, Bullen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar